Sidvagnsmotocross kallas också sidvagnscross och är helt enkelt motocross där alla motorcyklar körs med en sidvagn. Tävlingarna går på en vanlig crossbana. Varje ekipage består av en förare och en person som sitter i sidvagnen, känd som burkslaven. När motorcykeln nu har ett tredje hjul kan inte föraren luta cykeln på samma sätt som om han körde solo. Istället blir det hans burkslav som får se till att förskjuta tyngdpunkten. Burkslaven “burkar” som det heter när denne flyttar sig kraftfullt från sida till sida. Rollen är mycket mer fysisk än förarens roll. En burkslav måste verkligen använda hela kroppen. Samtidigt kräver grenen ett oerhört vältajmat lagarbete. De bästa teamen har tävlat tillsammans i många år. Då litar de verkligen på varandra och föraren måste veta att burkslaven är med på noterna, annars finns risken att hela ekipaget välter i svåra kurvor.
I Sverige är sidvagnscrossen störst i den södra delen av landet, inte minst på västkusten. SM-tävlingar arrangeras dock i hela Sverige. Bästa sättet att hålla sig uppdaterad om aktuella tävlingar är att besöka Sidvagnscrossföreningens officiella hemsida. Dominanter under 2000-talet har varit Henrik Söderqvist tillsammans med hans burkslav Tobias Sylwan. Bland annat la de beslag på SM-guldet alla år från 1999 till 2010. 2012/2013 tog de återigen SM-guldet.
Motorer och regler
Sidvagnsekipage drivs av kraftfulla tvåtaktsmotorer eller fyrtaktsmotorer. Motorerna ligger mellan 500 och 700 cc. Vanliga märken är Husaberg, KTM och Zabel. Tävlingarna påminner om vanlig motocross och använder precis samma typ av bana. Skillnaden ligger i de större och tyngre ekipagen. Bland annat hoppar de inte lika långt och ekipagen tar upp större utrymme, vilket kan göra omkörningar något lurigare. Sporten är inte särskilt stor i Sverige, men en bra tävling är alltid sevärd. För att vara en bra burkslav krävs mycket mod och de bästa teamen är väldigt imponerande att följa.
